Jaha
Ska man försöka sig på en blogg nu då.
Här kommer ni få bli lite uppdaterade på hur magen växer o hormonerna gör sitt. Har funderat länge på o skaffa mig en blogg men har tidigare känt att jag inte haft nånting speciellt att skriva om.
Men nu börjar ju ett nytt liv växa i magen o det om nått kan man ju blogga om. Vi har väntat lite längre den här gången med att berätta för folk att jag är gravid, just för att slippa berätta för lika många om det skulle skita sig.
Men nu är jag inne på sista dagen av v12 o man kan pusta ut lite iaf. Helt säker är man ju inte förrens bäbisen ligger där på magen.
Det hittills jobbigaste psykist har varit drömmarna om missfall o att vi inte skulle få våran ärta (brors namn på den =P) men även hur o när man ska berätta för johans dotter om att hon ska få ett syskon. Jag tror att både jag o johan har varit lika nervösa över det. Hur ska hon reagera, vad kommer hon tänka? Kommer hon bli glad eller arg, rädd lr ledsen? Ja funderingarna har varit många o långa.
Men så i fredags så bestämde jag o johan att vi skulle berätta för henne. Nu vart ju nervositeten ännu mer påtaglig o man har tänkt på det hela helgen. När är bästa tillfället o hur ska vi berätta det. Men så nyss bestämde vi oss för att berätta. Det vart väldigt impulsivt o knäppt men det funkade. Jag visade henne min första UL bild fårn v8 o frågade om hon visste vad det var. Det gjorde hon inte så jag förklarade att det var en bäbis o johan sa att det var våran bäbis som ullis har i magen. Till svar fick vi ett leende o ett "va? jaha" sen gick hon. Varken jag lr johan fattade hur man skulle tolka det. Nervösa som vi var så bad vi henne komma tillbaka o säga vad hon tyckte om det o hon svarade, fortfarande med ett leende på läpparna, att "jag ska bli storasyster på riktigt" =). Vilken lättnad det var, va lätt det var det var ju ingenting att oroa sig över. Varför har vi dragit på det? =P
Strax efteråt kom hon o sa att nu måste vi ju flytta o jjag svarade att ja så småningom men det är ingen jätte panik. Men då fick jag förklarat för mig att det kommer ju bli jätte stökigt här... hahahaha. Hon är ju för go´!
Nu är Johan o M ute o försöker få igång Cadillacen som har stått still o insnöad sen vi kom hem från avesta cruisingen den 5:e jan. Hoppas dom får igång den.
Nähä... dags o börja göra lite nytta här hemma o städa. Ser för jävligt ut.
Ha det så bra alla!
